Hoppa till innehåll

Skörd 2019!

Lugnet före stormen….

I början av växtsäsongen, sista veckan i juni, drabbades stora delar av Europa av en värmevåg med temperaturer upp till 45°C. En stor del av druvorna brändes totalt och dog. Säsongen fortsatte sedan med torka för tredje året i rad. Förutom att torkan gjort att skörden blivit hälften så stor som normalt, så har den också hållit borta sjukdomar orsakade av fukt. Detta resulterar i att kvaliteten på druvorna är mycket bra med mycket arom, färg och med hög syra.

Skörden som är den mest intensiva tiden på året inleddes den 5:e september började och en månad senare den 10.e oktober var allt bärgat. Den meditativa tystnaden och rofylldheten ute på vinfälten är nu åter tillbaka, något som vi älskar.

Detta andra år som vi skördar börjar vi känna oss lite som ”veteraner”. Nu tar vi steget fullt ut och fullbordar vår kommande produktmix med både vitt- och rosévin. Den vita Garnachan mognar först och inledde skörden. Av den vita Garnachan kommer vi att göra två stilar, ett fruktigt lättdrucket vitt vin och ett mer strukturerat vitt vin som ska passa ihop med något att äta.

Kort därefter var det dags att skörda den blå Garnachan för rosévinet. Genom att skörda den blå Garnachan innan den utvecklat full mognad får vi en hög syra som ger ett friskt och fräscht vin. Ett rosévin väcker känslor, det vet jag, men att det skulle bli så pass intensiva och livliga diskussioner om vilken nyans på roséfärgen vi skulle ha hade jag inte kunnat föreställa mig. Det skickades mycket bilder och färgprover fram och tillbaka. När vinet klarnat får vi se resultatet och vems vilja som gick igenom, jag misstänker att diskussionerna blossar upp igen. De följande två veckorna gick på rutin utan några häftiga diskussioner. När den blå Garnachan var skördad avslutade vi skörden med den druva som mognar sist, Carinyena (blå).

Ett glatt och sjungande Göteborgsgäng förstärkte Team Bell Cros sista veckan. Miguel Figini, som bla ansvarar för att ta hand om våra besökare var värd åt gänget i två dagar. Första dagen var det arbetskläderna på och dagen inleddes med att plocka druvor varvat med lite teori om fältarbetet på vingården. Efter en stabil lunch sorterades och krossades druvorna och alkoholjäsning kunde på börjas. Givetvis fortsatte Miguel med att proppa alla hårt jobbande fulla med mer teori och fakta om vinifiering. Dagen efter fördjupade Göteborgsgänget sig i organisk och biodynamisk vinodling och avslutade dagen med att besöka Celler Nin Ortiz, Porrera DOQ Priorat.

Ett stort tack till Team Bell Cros och alla som hjälpte till med skörden. Ett speciellt tack till Baltasar som lett och samordnat arbetet.

Mycket bilder med färgtoner och Pantone färgkoder skickades fram och tillbaka om vilken färg rosévinet skulle ha.
Joan Asens, vår wine maker, väntar spänt på första kommentaren om rosévinet.
Proffsen lastar på de sista Carinyenadruvorna innan de nyanlända vinturisterna från Göteborg, Sverige, tar vid för att plocka de sista druvorna.
Göteborgarna kom från ett ”lite” kyligare klimat. Som skydd för solen fick all fina DO Montsanthattar av Ann.
Innan det var dags att börja jobba bekantade gänget sig med de vackra omgivningarna.
Alla plockar druvor frenetiskt.
Denna druvklase ser fin ut.
Alla skyndar ivrigt tillbaka med de plockade druvorna för att börja vinifieringen.
Lite svalkande Cava från Vendrell Olivella innan Miguel styrde upp gruppen igen.
Miguel hjälper gänget att göra sina egna coupage av Carinyena och Garnacha.
Vissa fick till det så bra att det inte var lönt att ställa ner flaskan innan nästa påfyllning.
Alla fick uthärda en flip-over presentation på gammalt klassiskt manér.
Röd glädje.
Matias från restaurang Quinoa i Falset skämmer bort oss med Paella till lunch.
Alla gör sitt eget vin, sorterar och krossar druvorna noga.
Klibbiga och kletiga blev händerna…..
….men kul var det.
Baltasar, vår hjälte som organiserat och genomfört skörden.
Lugnet tillbaka i vingården.

Munskänkarna på besök a la IKEA!

Hela Team Bell Cros slöt upp för att välkomna besökarna.

Nu är vi organiserade för att ta emot vinentusiaster som önskar besöka vår vingård och ta del av vårt vinäventyr. Första gruppen att besöka oss var Munskänkarna, Trosa, Sverige. Ett glatt gäng på 14 Munskänkare som besökte oss sista veckan i augusti. 

Gruppen spenderade en vecka i regionen och hann med att besöka många fina vingårdar i DO Montsant, DOQ Priorat och fick även njuta av det fina landskapet. När gruppen som avslutning på veckan besökte Bell Cros så hade den blivit bortskämd med både fina viner och gourmetmat. Det var dags att ta ner gruppen på jorden igen, så på god svenskt manér a la IKEA fick gruppen själv göra sin mat från grunden, och blanda ihop sina egna viner.

Miguel Figini, som from september är anställd för att utveckla försäljningen i Katalonien/Spanien, ansvarar också för att våra besökare ska få en minnesvärd upplevelse när de besöker oss. Miguel visade först hur man gör katalanska korvar, Butifarras. Därefter blandade, kryddade och stoppade alla sina egna korvar.

Till korven serverades deltagarnas egenhändigt blandade viner. Alla fick chansen att vara winemaker för en dag. Till sitt förfogande hade alla winemakers fyra olika Carinyena och Garnacha viner tagna direkt ur ekfaten och ståltankarna.

Trots att det var första gången vi arrangerade en tillställning som denna så gick det bra, även om det var litet kaotiskt emellanåt, då det var många aktiviteter på gång samtidigt. Vi som höll i detta arrangemang hade väldigt kul och bjuder gärna in fler grupper som vill besöka oss, så det är bara att höra av er.

Miguel ger oss noggranna instruktioner om hur vi ska göra.
Att göra Butifarras var en ny kul upplevelse för de flesta.
Mäster Miguel ansvarade själv för grillningen.
Och bra blev det.
Alla lyckades inte så bra med sina Butifarras, och vad gör man då….
Lite nyttigt också.
Dags att leka winemaker.
Detta blir bra, eller blev det verkligen det!?
Någon som utryckt sin kärlek till Garnachavinet.
Munskänkarnas värdpar Lena och Mats pysslade om alla.
Bara att njuta av vår egenhändigt gjorda mat.
Vissa njöt mer än andra.
Han är lika lurig som han ser ut.
Vin och god mat gör en glad, speciellt när man gjort den själv
Dags att meddela vem som gjorde den bästa coupagen.
Jaaaaa… vi vann!!
”Men denna skulle vinna tycker jag”.
En nöjd Miguel fick lite tid att njuta på slutet.

Nu vet vi hur det är att vara bonde på riktigt!

Gamla vattenreservoarer togs i bruk igen.

Sista veckan i juni drabbades Europa av historiskt varma temperaturer. Temperaturerna nådde vissa dagar upp till 45°C. Den varma delen av DO Montsant där vår vingård är belägen drabbades hårt. Extremvärmen kom tidigt på säsongen innan vinrankorna riktigt hunnit acklimatiserat sig. Effekten av den extrema värmen var att druvorna helt enkelt brändes och dog. Omfattningen av skadan vet vi först när skörden är gjord. Garnachadruvorna har klarat sig ganska bra, men uppskattningsvis har vi förlorat ca 50 % av Carinyenadruvorna. För vår del innebär det en stor förlust, då 80 % av alla våra druvor är Carinyena.

Ett halverat skördeuttag innebär givetvis ett stort inkomstbortfall, men det ändrar också förutsättningarna för den planerade produktmixen. Nu saknas det Carinyenadruvor till den produktmix vi planerat, vilket ställer till det då vi bara vill göra viner på våra egenodlade druvor. Dessutom blir det troligtvis med minskad produktion i området både svårt och dyrt att köpa druvor i år. Vi har nu tänkt om och jobbar utifrån de nya förutsättningar som gäller.

De senaste säsongerna har varit ovanligt torra med lite regn, så även detta år. En del av våra äldsta vinrankor, som ger det bästa vinet, börjar att tyna bort pga torkan. Våra nyplanterade vinrankor har också haft det tufft. Bell Cros vingård har ingen bevattning. Vi har som en temporär åtgärd satt in mobil bevattning för att rädda vinrankorna från att dö bort. Just nu håller vi på att installera permanent bevattning i de mest utsatta områdena, men den kommer bara att användas vid torka som stödbevattning.

Nu har vi lärt oss att driva en vingård är inte bara romantiskt utan handlar också om att vara bonde på riktigt.

Först brändes druvorna och blev skrumpna…..
….sedan blev dom hårda som stenar, går inte ens att använda som russin.
Så här kunde det se ut.
Hmmm, hur var det nu det skulle kopplas?
Punktbevattning för svåråtkomliga nya plantor.
Mängder av meddelanden med väderprognoser skickades; regn när, temp….???
Givetvis slutade vår aircondition i vineriet att fungera. Detta löstes snabb med portabla enheter.

Spanska myndigheter slår till igen.

Ytterligare ett avslag för nyplantering!

Jag måste skriva av mig och få ut min frustration. Jag bloggade i januari om svårigheterna med Spansk byråkrati. Nu mindre än ett halvår senare måste jag tyvärr skriva om en liknande erfarenhet.

Ibland känner man sig så liten. Det gör jag normalt när jag har med maktutövande myndigheter att göra. Med spanska myndigheter är det annorlunda, jag känner mig fullständigt maktlös.

För att få plantera nya vinstockar måste man ansöka, och varje år på våren får man besked om hur mycket man får plantera. Alla som ansöker får dela på en årlig kvot och man får normalt bara en liten del av det man ansöker om.

I år var det andra gången vi ansökte och andra gången vi fick avslag. Fösta gången vi fick avslag var med motiveringen att vi inte hade någon försäljning. Vilket nystartat företag har det, när vinerna helst ska vara lagrade några år innan de släpps ut på marknaden? I år hade vi sett till att få sålt lite av våra druvor för att få försäljning och för att därigenom kvalificera oss för nyplantering. Avslag igen, nu med motiveringen att jag som ägare saknar erfarenhet av vinodling. Nu är det ju inte jag som planerar och sköter det praktiska i vingården, det gör en handfull erfarna vinodlare som sysslat med detta i hela sitt liv. Om man jämför så är ungefär som om en ny VD för ett bilföretag inte får bygga ut fabriken om han inte har erfarenhet av att montera bilar!!!

Spelreglerna ändras hela tiden – vad kommer att gälla nästa år? Myndigheterna kan i och för sig göra det lätt för sig och använda motiveringen avsaknad av erfarenhet som vinodlare många år framåt. Jag gör ju åtminstone något bra när jag ansöker, det är inte gratis som i Sverige, utan man får betala för det. Så lite pengar har jag iaf sponsrat myndigheterna med.

Varför vi får avslag vet jag inte säkert, men brist på erfarenhet finns inte i vårt team. Det är mycket politik i sådana här frågor och oftast gynnar man den lokala bonden……..

Vi har nu 24 ha mark varav 14 ha är planterade med vinrankor, 10 ha väntar på att bli planterade. Hur jag ska lösa det vet jag inte just nu, men som entreprenör har jag byggt upp många företag och jag kommer att fullfölja detta också. Lösningar finns alltid, man måste bara vara uthållig och ihärdig så finner man dem.

Jag avslutar bloggen precis som jag gjorde sist när jag skrev om spansk byråkrati. Vi älskar landet Spanien och människorna där, men vi älskar inte allt…..

Den sista pusselbiten, ett nytt eget vineri.

Utsikten mot byn Marçà.

Idag kom en viktig pusselbit på plats i detta stora projekt att skapa en komplett fungerande vingård. Vi har nu köpt en liten, egentligen obetydlig, bit åkermark. Denna bit åkermark sammankopplar en annan högt belägen bit mark med vår övriga mark. Den högt belägna marken har en fantastisk utsikt över våra vinfält och närmaste by Marçà. Det är den mark som köpte vi i november-18 just för den fantastiskt vackra utsikten och som vi tänkt använda som picknickplats för att avnjuta våra viner med goda vänner.

Tanken är fortfarande att avnjuta våra viner med goda vänner där, men projektet har växt. Detta är den perfekta platsen för att bygga ett vineri. För att få bygglov måste all vår mark vara sammankopplad och denna lilla sista pusselbit gör just det. Detta projekt kommer att ta ca 2-3 år att genomföra. Det ska designas, projekteras, beviljas bygglov, byggas, finansieras….. Vi har ingen brådska. Idag är vi inhyrda hos ”Cellers Sant Rafel” och disponerar en egen del av lokalerna med vår egen utrustning och detta samarbete fungerar utmärkt

Vi har besökt fyra välrenommerade arkitektfirmor i Barcelona. Valet föll slutligen på batlleiroig, www.batlleiroig.com . Batlleiroig är en komplett arkitektfirma med ca 100 anställda med samtliga funktioner in-house, allt från design, planering, genomförande av projektet till färdig byggnad. För oss är det viktigt att byggnaden integreras i det omgivande landskapet och vice versa, dvs att den omgivande naturen integreras in i byggnaden, sk biophilia (kärlek till naturen). Detta område är något som batlleiroig är ledande på och driver utvecklingen av.

Vid designande av vineriet kommer fokus att vara på besökaren och ”vinupplevelsen”. Efter att besökt Bell Cros ska besökaren minnas upplevelsen och våra viner, inte byggnaden. Byggnadens syfte är att stötta och förstärka dessa upplevelser. Batlleiroig förstod direkt vad vi sökte och att inte byggnadens utseende är huvudfokus. Kanske inte helt lätt för en arkitektfirma som vill göra snygga och flashiga byggnader, att förstå.

Det är på kullen i bakgrunden som vineriet ska byggas.
Denna utsikt ska man kunna njuta av i framtiden från vineriet.
”Så här vill jag att det ska se ut…..”
”….men Xavi, du förstår väl i alla fall?”
Ann kanske njöt mer av solen än av besöket hos batlleiroig.

”El Tracte”-handslaget.

Flasketiketten till ”El Tracte” samt baksidesetikett med förklarande text.

Det övergripande namnet för alla våra viner är ”BELL CROS” som är katalanska och betyder ”VACKER DAL”. Varje enskilt vin kommer att ha ett eget namn för att särskilja de olika vinerna. Först ut att namnges är det vin, ca 4.000 flaskor 100 % Carinyena, som ska buteljeras inom kort. Namnet på detta vin ”El Tracte” kommer sig väldigt naturligt. ”El Tracte” betyder handslag på katalanska. Det var just med ett handslag vid sidan om det officiella köpekontraktet som vi kom överens med Joan och Maria, säljarna av marken, att det skulle ingå 4.000 kg druvor i köpet. På landsbygden är ett äkta katalanskt handslag ett vanligt sätt att bekräfta en överenskommelse. Något som betyder mer än en signatur på ett papper.

De senaste månaderna har skisser på flasketiketter, korkar, kapslar och kartonger blivit exakta ritningar. Allt är nu beställt och nu återstår bara att Regulatory council of DO Montsant (Regulador de la Denominación de Origen Montsant) ska godkänna vinet. Regulatory council är ett råd som ska garantera kvalitén och sensoriskt bedöma att vinet är ursprungstypiskt för Montsant.

Skisser på kapsyl, kork och kartong har förvandlats exakta ritningar.

3:e säsongen och fortfarande inget färdigt vin.

Mina kritiska sommelierstudentkamrater på Vinkällan, Göteborg, testar första Bell Crosvinet.

Vi håller som bäst på att förbereda vår 3:e säsong och vi har fortfarande inget färdigt vin, men snart så…..

I samband med vårt första markköp 2017 så fick vi ca 4.000 kg druvor, Cariñena. Vinet gjort på denna första skörd är nu klart för att buteljeras.

Och nu börjar äntligen det riktigt roliga. Att få dricka sitt eget vin som vi väntat på i ett och ett halvt år är ren obeskrivlig lycka! Och det är givetvis det bästa vi druckit någonsin och vi är inte alls partiska. Om det så skulle vara det värsta vi druckit så skulle vi aldrig erkänna det. Som sagt mycket känslor och lycka. Mer om detta vin när det är buteljerat.

Planering av den 3:e skörden, 2019, pågår som bäst. Vi har nu tre röda och ett vitt vin från skörden 2018 på lagring. För att kunna erbjuda en komplett produktlinje kommer vi att utöka produktlinjen med ytterligare 2-3 sorters vin. Kännetecknade för våra viner är att de kommer att vara fräscha och eleganta. De kommer i tre olika kvalitetsnivåer. Våra arbetsnamn på dessa nivåer är ”lätt att dricka“, ”till mat” och ”prestige”.

Att sätta namn på de olika vinsorterna är mycket svårare än vad jag kunnat föreställa mig. Vi har fortfarande inga klara namn utan benämner vinerna med olika projektnamn som ”happy wine”, ”old wine” osv. Namn kommer att komma, måste komma, och vi jobbar som bäst med vår reklambyrå för att hitta på namn som har anknytning till vår vingård. Namnen ska helst vara Katalanska och ska gå att uttala på engelska, inte helt lätt.

En ny hemsida kommer också inom kort, mycket på gång………

Och det blev tummen upp.
Vår vinmentor Miguel var en av de första som vi ville dela glädjen att dricka vår första flaska Bell Cros med.
Gott häng på Xavis altan. Säsong för Calçots, en slag grillad lök som doppas i Romescosalsa och slukas. Haklapp ett måste.
Brainstorming med Anna från reklambyrån för att komma på namn på våra viner. Att jobba med vin innebär alltid skön miljö och lite gott i glasen.
Väskan med våra guldklimpar (vårt nya vin), noga inpackade, packas upp väl tillbaka i Sverige.

Att återställa jorden, ett ”skitjobb”.

Det är dessa skönheter som ska planteras och som ska ge framtida skördar.

För oss är detta ett långsiktigt projekt. Vi gör det inte för att tjäna snabba pengar, utan för att det är kul och vill bygga upp något långsiktigt och hållbart.

I ett år har vi nu arbetat med att återställa jorden till sitt ursprungliga skick och har tillfört de ämnen som jorden urlakats på under årens lopp. I år har vi bl.a. tillfört jorden 75.000 kg animaliska mikroorganismer(djurskit). Det är ett hårt jobb och kostar en hel del, ett riktigt ”skitjobb”. Vi har också helt slutat med kemiska bekämpningsmedel. Nu återstår det två år tills odlingen är helt omställd till organisk odling, och vi får använda EU-symbolen för organiska produkter. Huvuddelen av vår vinodling består av 30-80 år gamla vinstockar. Liksom hos oss människor har vinstockarna en begränsad livstid och ju äldre de blir desto mindre producerar de, men däremot blir kvalitén på druvorna också bättre och bättre. Därför blir det en ekonomisk avvägning när man ska ersätta de gamla vinstockarna med nya. På vår vingård växer det glest på några områden och produktionen har blivit alldeles för låg. Vi har nu tagit bort och rensat en sammanlagd yta av 1 ha Cariñena. Det gör ont i hjärtat att ta bort så gamla vinrankor som har vårdats av hårt arbetande familjer i generationer.

Vi började förbereda detta förra året och när skörden var klar så klippte vi av och behöll grenar av vinstockarna som vi tagit bort. Dessa har ympats på amerikanska vinstockar som är resistenta mot den fruktade vinlusen. Genom att använda grenarna från våra egna vinstockar så behåller vi vinrankornas gener och bevarar vingårdens historik. Det intensiva arbetet med återplanteringen är nu klart och vi måste nu pyssla om våra nya babys så att dessa kommer att ge fina skördar om tidigast 3 år, som föreskrifterna stipulerar. Precis som allt som har med vin att göra, det är bara att vänta……..

Upp med de gamla vinrankorna som gjort sitt.
Nya ympade Cariñenaskott.
Amerikanska vinlusresistenta rötter.
Det krävs mycket folk för att få dessa små skönheter i jorden.
Baltasar ser till det blir riktigt gjort, rakt och snyggt.
Lunch!

Byråkrati, bara att gilla läget.

Pigga och glada inför ytterligare ett av våra ”favoritbesök” hos Publicus Notarius.

Något vi lärt oss förutom att göra vin, är att det finns stora skillnader mellan Sverige och Spanien vad det gäller kontakter med myndigheter, institutioner, banker och liknade. Vi älskar landet Spanien och människorna där, men vi älskar inte allt. Jag känner att jag måste nämna byråkratin och myndighetsutövandet som vi stött på i Spanien.

Sedan vi började vårt vinäventyr för drygt ett år sedan, har vi kommit i kontakt med olika myndigheter och institutioner, tex när vi startade vårt spanska företag, öppnande av bankkonto, vid köp av mark (totalt 6 förvärv), bygglov, ansökningar om olika tillstånd och jordbruksbidrag osv. Det vi generellt har lärt oss (varit tvungna att lära oss) är att en advokat alltid är involverad i allt och att alla ärenden till slut hamnar hos Notarius Publicus. Allting tar väldigt lång tid att genomföra och det krävs väldigt mycket tålamod. Tålamod är inte min starka sida, men jag lär mig så sakta och det är bara att gilla läget.

Som svenskar har vi vant oss vid att allting är registrerat elektronisk, och att ärenden klaras av snabbt och lätt med några enkla knapptyck, no big deal. I Spanien finns det inga riktiga register (förutom skattemyndigheten) och därför måste en advokat alltid undersöka allt manuellt och allting skrivs på papper som ska signeras. Bankcheckar har vi åter fått bekanta oss med istället för att föra över pengarna elektroniskt vid markköp.

Jag skulle kunna nämna många exempel, men har valt att inte gå in i detalj. Jämfört med Sverige är det väldigt komplicerat och dyrt att starta en verksamhet i Spanien. Advokaterna, Notarius, ansökningar, checkar etc är inte gratis.

Trots byråkratin älskar vi det vi gör, Spanien och människorna i Spanien. Jag har stor beundran för entreprenörer som startar verksamheter i Spanien. Vi har startat och drivit många företag i Sverige. I Sverige stöttar, uppmuntrar och hjälper myndigheterna och institutionerna nystartade företag att komma igång tills man själv lärt sig och fått verksamheten att fungera.

Slutligen, vi hyser en stor beundran för alla företagare i Spanien. Stå på er!!

Vinet – över förväntan!

Tänk att vi en dag skulle få dricka vårt eget vin direkt från faten!

Nu är både den alkoholiska jäsningen och den malolaktiska jäsningen klar. Den malolaktiska jäsningen förvandla äppelsyra till mjölksyra så att vinet blir mjukare och rundare. Nu helt plötslig kände vi att det blev allvar. Än så länge har vi jobbat med en idé om att göra ett vin. Nu var det dags att testa om idén om att köpa en vingård var så bra. I ståltankarna och faten ligger nu vin som visserligen inte är helt klart, men är ganska likt det färdiga vinet. Några av de 4-6 olika sorters viner vi kommer att börja med att tillverka, kommer att vara klara att buteljeras och drickas om ca ett halvår, men några är färdiga först om ca 2 år. Totalt blir det ca 25.000 flaskor från denna skörd.

Vår vinmakare, Joan Asens, presenterade stolt ett 20 tal olika prover som han hade tappat från tankarna. Vi kunde tolka något i hans blick som sa att han var väldigt nöjd med vad vi skulle få smaka. Och detta stämde bra. Det var riktigt fräscha, friska och aromatiska viner. Årets låga skördeuttaget, ca 25 % lägre än genomsnittligt, har belönat oss med druvor av hög kvalitet.

Provning avslutades på svenskt sätt, som brukligt innan jul, med glögg och pepparkakor.

Vi är riktigt glada över vad vi fått smaka, det lovar gott för framtiden. Det var en bra idé, över förväntan!

Joan och Baltasar väldigt nöjda och glada innan vi ens börjat provningen.

Här gäller det att vara kritiskt. Näsan djupt i glaset.

Varje vin vi provade gick att härleda till ett av de 17 områden vi delat in vingården.

Det här går bra. Xavi har koll på läget.

Och mitt namn på ett av faten. 🙂